Hold this memory bittersweet, until we meet..
http://youtu.be/U5W4RjTW3zQ

Sept. 17/18 , 2011
od dijeciji crteza do prvi proljetni cvijetova,
zahvalni pisama i mnogo brojnih stihova.
Uvijek sam ti ljubila ruke
a sad ne znam sta cu od muke.
Iza osmijeha se brdo tuge krije
u grudima gorka bol i dalje vrije.
I sad su mi ovi dani, svi kao preslikani.
Nokte pustam i mazem kao ti
jer na tvoje ruke lice mi.
Dlanom njezno diram ruku svoju
isto kao sto si nekada milovala moju.
Jedini dar koji ti sada mogu dati
je dignuti ruke u vis i prouciti
El-Fatihu.

Rätta tillfällen

På den senaste tiden har jag tänkt på det här med rätta tillfällen i livet. Det kan röra sig om små vardagliga saker samt stora avgörande saker. Men främst de små som mestadels definerar hela min dag. Förr förra sommaren var mamma här i Malmö och hälsade på. Det var omkring min födelsedag som faktiskt blev den sista hon firade med mig. Inte visste man då att det skulle bli den sista. Trots att man ändå gick och plågade sig själv med tankar som, det här kanske blir det "sista vi gör", det här kanske blir den sista kopp kaffe vi tar här. Allt det där i det tysta utan att dela med mig av min oro. Hon hade nog med sitt eget tänkte jag och visst skulle det bli bättre? Men hon tog alltid ALLA tillfällen att göra det hon kände för. Nog verkade det så i alla fall. Jag skulle vilja säga att det också är så människor kommer ihåg henne. Jag och Emir tog mamma till västra hamnen för en promenad, vi skulle visa henne Turning Torso bl.a. Påvägen nedför den långa promenaden blev vi omringade av en miljontals nyckelpigor, det var en hel invension av nyckelpigor. Vi kämpade oss igenom de för att komma närmare vattnet och människorna som badade och det verkade som om det var färre nyckepigor där. Jag har bott i Malmö nu, vad är det? Närmare 3 år snart och jag har aldrig badat i havet här. Det har aldrig varit "rätt" tillfälle för att göra det. Jag har alltid velat det men det har bara inte blivit av. Mamma ville ta sig ett dopp och hon kom välförberedd för hon hade bikinin på sig och kunde bara hoppa i. Hon ville samtidigt passa på och skaka av sig alla nyckelpigorna. Jag satte mig och tittade på när hon klädde av sig och fnissade åt ungdomarna som inte fick bort nyckelpigorna från sina blöta kroppar. Hon hukade sig, höll för näsan och hoppade i. Det här är en utav många fina minnen som jag alltid kommer komma ihåg. Just för att en sån enkel beslutsamhet om att fånga dagen med små simpla ting och göra det man önskar och vill NU inte sen och inte imorgon utan NU NU NU.

20110314
På torsdag natt har du varit borta i exakt 6 månader. Min hjärna har fortfarande inte helt greppat om faktum att du är borta. Mest pga att jag kan känna som om du aldrig lämnat oss. Jag kan ibland känna din närvaro så starkt att jag nästan kan ta på känslan av att du är här. Vid ett tillfälle när jag var hemma i Norrköping plockade jag med mig massvis av dina kläder. Ibland brukar jag ta ett plagg bara för att lukta på det och andas in, blunda och försöka se dig framför mig. Jag undrar vad jag ska göra sen när lukten försvinner..
Här om dagen tog jag en lång promenad till din grav bara för att ¨träffa¨ dig. Det är underligt hur undebart det kan kännas när jag är påväg dit, det känns på något vis som om jag kommer att träffa dig där. Jag kan känna din förväntan inför att träffa mig också, precis som jag kunde känna den när jag åkte hem.. Hemvägen är dock en annan sak eftersom känslan av tomhet intar sin plats och väger som en ton i mitt bröst av allt som inte blev uppfyllt i mitt ¨möte¨ med dig..
Jag hälsade på för att berätta allt som hänt och allt som du borde veta. Det hände en fantastisk sak den dagen. Det var en solig dag, vinden var en aning kylig men det gjorde inget för det regnade ju inte tänkte ja. Medan jag höll på att snygga till det bland alla blommorna och medan jag för mitt inre rabblade allt som hänt och det jag kände. I den stund började små droppar falla över mina axlar och jag blickade snabbt upp mot himlen och där var den en stor underbar regnbåge. Precis som en välbehövlig bekräftelse på att det jag tänker göra är helt ok. Saknar dig mamma, jag önskar du var här nu. SVE U TVOJE IME!!!
Some days are just harder..
Zauvijek
svoju dusu napustala
od toga je proslo mjeseca tri
ostali smo svi mi
koji za tobom i dalje uzdisemo
od ceznje i boli
koliko god da srce moli
da se ovo nikada desilo nije
stvarnost je takva gorka ne opisiva i ne milostiva
a zivot gura dalje gdje god nas sudbina salje
u nasim srcima ti si
zauvijek
Prosjak majcine ljubavi
Trazim te u pjesmama, mama,
u starim uspomenama,
cak sto vise u snovima, mama.
U san mi jos dosla nisi, a ti si tako pozeljna.
Da ti bar cujem glas, da mi dusa mine,
da mi svu ovu bol skine.
Ja sam sada prosjak, majcine ljubavi
koju mi niko pruziti nece moci, sem ti.
Zato te dozivam u san
da mi uljepsas ovaj dan.
Trazim ruke tvoje, da ih cvrsto stisnem u svoje.
Kao nekada, da oslikam crte usana na obrazu tvom,
da me opijes mirisom.
Opet da budem majcino dijete, puna snova i srece.
A sreca nece.
Nece u moj kraj,
a ti ode, ode tamo,
gdje kazu da je raj.
Ja sam sada prosjak, majcine ljubavi
koju mi niko pruziti nece moci, sem ti.
Zato te dozivam u san
da mi uljepsas ovaj dan.
A sto ode, mati moja, kad dusa ne moze bez tebe.
Sto ne osta ovdje uz mene...
Gdje god da si, dodji mi,
bar to bilo na krilu vjetrova,
u nekim divnim snovima.
Omiluj me zrakom sunca.
Znaj da za tebe moje srce kuca.
Ja sam sada prosjak, majcine ljubavi
koju mi niko pruziti nece moci, sem ti.
Zato te dozivam u san
da mi uljepsas ovaj dan.
Trazim te mama,
onu plamenitu, vatrenu i jaku zenu.
Trazim te mama, dodji.
Udji u moj san
uljepsaj mi ovaj dan.
Dodji da se sretnomo u svjetu
medju svjetovima.
Tamo nista ne moguce nije
tamo gdje se nista ne krije.
Tu znam da ima,
jedan prozor mali,
koji su dali
gdje se voljeni srecu.
Mama, dodji mi u snu da ne budem vise sama.
Ja sam sada prosjak majcine ljubavi
koju mi niko pruziti nece moci sem ti.
Zato te dozivam u moj san.
Molim te, uljepsaj mi bar ovaj dan.
Dodji, dodji mi.
Jer ja sam sada prosjak majcine ljubavi
koju mi niko pruziti nece moci sem ti.
Dodji, dodji mi.
Lost for words
2010-10-28
Förväntansfull
Jag är förväntansfull. Förväntasfull inför allt som väntar. Jag undrar verkligen och längtar till allt livet har att ge. Det är smärtsamt att veta att du inte är med oss längre. Saknaden är bara ett tomt ord på vad jag faktiskt känner. Helt obeskriviligt, fortfarande otroligt overkligt. DU FINNS INTE! INTE MER! ALDRIG MER! I varje fall inte här, på jorden. Och jag vet att jag kommer sakna dig, som jag saknar dig i varje stund och kanske till och med ännu mer imorgon, än idag och kanske till och med mer, om ett år eller två. Dagen då jag får barn eller dagen då jag gifter mig. Det behöver inte ens behöva hända något stort eller betydelsefullt. Det kan var som idag en helt vanlig dag, 20 oktober då första snön redan fallit. Jag saknar att bara få prata med dig.
Ohhhhhhh om gud hade varit lite mer barmhärtig. Mot dig och din själ. Din livfulla själ. Du spred livsglädje, du överöste alla med kärlek. Du var alltid festens mittpunkt. Du var benmärgen i vår familj. Du var och kommer alltid att sannerligen förbli, en person att se upp till.
Du var aldrig bra på att ta emot beröm eller se dig själv som den stora person du var. Du insåg aldrig vilken inverkan du gjorde på människor. Du strävade och du uppnådde, enligt mig, något många inte gör.
Det är kärleken till livet, så som den är. Vacker oavsett väder, du såg skönheten i de mest simpla ting. Du uppskattade det allra minsta. Du stannade upp för att ta in allt, smälta det, smaka på det och njuta så mycket du bara kunde.
Därför är jag skyldig dig. Att leva och älska lika mycket som du. Uppskatta varje dag som ges och göra sådant jag älskar. Jag är skyldig dig att till varje pris, vara förväntansfull inför imorgon och allt det som komma skall. Du är för mig en sann inspirationskälla och jag kommer göra allt i ditt namn. För dig.
U tvom duhu zauvijek!
20101018
She lived her life to the fullest
Jag ser att jag har en liten publikskara som smyger omkring. Jag antar att ni undrar hur jag mår, vad som händer.. Om jag ska vara ritigt ärlig så är det precis som om tiden har stannat till. Som om allt inom mig har frusit till is. Ändå tickar timmarna på som vanligt och dagarna flyter förbi precis som om ingenting hänt. Jag känner det som om jag väntar. Väntar på att något ska hända. Eller också på att hon ska komma tillbaka. Vilket i och för sig är riktigt sjukt eftersom jag vet att hon ALDRIG mer kommer att komma tillbaka. Aldrig någonsin kommer telefonen ringa och aldrig någonsin kommer det att stå mama på displayen.. Ni ska inte tro att ja bölar om nätterna, för jag har inte gråtit som man kanske borde sen hon gick bort. Det måste nog vara något fel på mig eftersom det är egentligen inte likt mig. Hon är det enda jag tänker på konstant hela tiden, all min vaken tid ägnas åt grubbleri om henne.
Nytt år
2009/2010

R.I.P 1959-2010
Draga mama..
To su bile moje poslijedne rijeci tebi. Ali da znas, ti ces uvijek zivjeti u meni. Ti si za mene heroj nad herojima i jedan od najveci boraca na ovom svijetu. Cinila si dobro, za sve ljude oko sebe. Pruzala si svima ama bas sve i cak sto vise ih napijala svojom pozitivnom energijom. Svu ljubav sto si davala, davala si otvorenih ruku. Sve su to divne stvari koje su tebe izvajale medju hiljadama drugim. Ovu prazninu sto si ostavila iza sebe nista i niko nece moci ispuniti. Ali hvala dragom Bogu za sva sjecanja sto imam na tebe, pa ce mi se s vremena na vrijeme mozda ipak, vratiti iskreni osmijeh na licu..
Kära mamma, vila i frid. Du kommer föralltid att
leva kvar i mitt hjärta. <3
Nyförälskad
När sommaren närmar sig. När varma vindar sveper omkring kroppen, som en varm famn. Det är då alla känslorna vaknar till liv. Alla dessa eldiga, passionerande känslor kommer upp till ytan.
Man blir som nyförälskad. Fjärlilar i magen börjar med sin egendomliga dans och allt tycks verka sjunga på en mild sång. Viljan att leva verkar lysa klarare i allas ögon. Människorna verkar lite mer äventyrligare och det är till och med tillåtet att ha för sig sådant, som man kanske skulle lyfta på öronbrynen åt annars.
Det är underbart att kunna älska bottenlöst utan några som helst förbehåll och veta att man får lika mycket tillbaka.

Maktub
Jag har läst tre böcker som är sammankopplade med varandra men det är tre helt olika författare som har skrivit om ett och samma ämne.
The Secret - Rhonda Byrne
Samtal med Gud - Neale Donald Walsch
Alkemisten - Paulo Coelho
Det de egentligen skriver om är hur man blir mästare i ens eget liv.
Hur man ska leva och hur man förverkligar sina drömmar.
Det går så mycket djupare och man kan inget annat än att förundras över detta.
Det arabiska ordet Maktub betyder ¨ens öde¨. Något som redan står skrivet sen den dagen du kom till denna jord. Det är något som man strävar efter och som varje människa innerst inne vet att de måste. Alla har vi drömmar och många av oss har försökt att uppfylla dessa. Men få har verkligen gjort det.
Människan koncenterar sig alldeles för mycket på det som redan varit och därför glömmer att leva i nuet. Framtiden ses oftast med farhågor, tänk om det, tänk om det här.. Istället för att man ska ta emot allt med en öppen famn. Man är rädd för att misslyckas och inser sällan att våra misslyckande är beprövningar påväg till våra drömmar. Vi nöjer oss med så lite trots att man vet att man kan få så mycket mer. Det gäller bara att göra det.
Just do it! Precis som Nike reklamen.
Enda sen jag var liten har jag alltid haft en tendens att alltid titta bakom mig istället för att titta på vad som står rakt framför näsan på mig. Visst har det lett till en och en annan stolpe i pannan. Det var säkert något som universum redan då försökte säga mig :)
Skämt åsido men det är helt sant. Så har det varit med det mesta i mitt liv också.
Jag har alltid varit full av drömmar men jag har sällan förverkligat någon av de.
Alla de där, tänk om.. stod i vägen.
Det gäller bara att ge sig ut och våga och aldrig backa tillbaka.
Säg tex att man jobbat som butiksbiträde halva sitt liv men man har alltid drömt om att vara en flygvärdinna.
Där har man suttit bakom disken och drömt om alla möjliga världskontinenter, man har drömt om dess bregssluttar, hav och stränder.
Vad skulle det egentligen kosta än att faktiskt förverkliga sin dröm?
För du kan ju bara bli rikare på dina erfarenheter, det är ju faktiskt inte så att man blir fattigare på de.
Ibland måste man till och med förlora allt för att kunna uppnå så mycket mer.
Och skulle det bli så att man förlorar, du kan alltid gå tillbaka till det du hade tidigare.
Något som du redan kan, kan ingen ta ifrån dig. Något du inte vet, kan du alltid lära dig.
Det enda som krävs är vilja.
Önskar du något så högt så verkar hela universum tills du får det.
Jag minns en gång när vi samlades hela familjen för att fira nytt år tillsammans.
Vad kan jag ha varit då, ungefär 13 år eller så. En kusin som bor i Belgien kom till Sverige och vi hade inte träffats på länge. Inte på så vis att alla var samlade. Eftersom de bor så långt bort och han har varken syskon eller kusiner i Belgien så var detta really big deal för honom. Alla vi barnen hade alltid bus för oss, det hände hela tiden något. Men rätt som det var så flög denna helgen förbi och han och hans familj var tvugna att åka hem.
Han var så ledsen och ville verkligen inte hem än. Så fort de hade satt sig på tåget för att åka, började han att be till Gud av hela sitt hjärta bara för att få åka tillbaka och vara med oss alla i ännu en dag.
Rätt som det var gick tåget sönder och de var tvugna att åka tillbaka till oss igen. Min kusin, han var så otroligt lycklig.
Detta tycker jag är ett litet exempel på hur hela universum verkar för att du ska få det du vill ha.
Viljekraften är större än något annat.
Man ska inte tveka, man måste låta sig själv att bara vara i nuet och agera efter det.
Jag tror på Maktub allting står redan skrivet och allting har blivit skrivet av en och samma hand.
Man måste lita på högre makter och högre makter kommer föra dig till ljuset man ska inte ifrågesätta eller tveka.
Jag tror även på att allting har en själ, dock behöver inte allting känna kärlek och smärta.
Saker och verkliga ting kan man beundra, dess skönhet och former. Alla ting har blivit skapade av någons händer och hur många ting har vi inte i livet som förenklar vår vardag? Ingen har gjort dessa för att förgöra eller förstöra. Alla ting är gjorda av någon vars dröm var att förverkliga det. Därför finns det tillgängligt för dig att kunna använda i ditt fortsatta sökande efter ditt öde.
När vi talar om kärlek så ska denne alltid vara på din sida. Denne ska inte stå i vägen för dina drömmar. Denne ska göra din dröm till sin dröm och önska att du lyckas. För att när du lyckas behöver du någon som du kan dela lyckan med annars är det ju faktiskt ingeting värt.
